tisdag 31 december 2013

Årets sista FO

Den testickade koftan blev klar strax före jul. Mönstret heter Blue Sand, är skrivet av rililie och ska publiceras nu i dagarna.


Det var en rolig stickning, precis vad jag behövde - lite sånt som jag redan kan och gillar (contiguous-metoden, avkopplande slätstickning i mängder) och lite sånt som jag fick göra för första gången (fickor, German short rows).

Det beigea garnet är Rowan Purelife Organic Wool, det orangea och bruna är Rowan Felted Tweed.


Det första Rowan-garnet har visst redan utgått. Synd, tycker jag, för det är ett trevligt garn - runt, mjukt, ulligt och dessutom ekologiskt. Garnet är inte superwashbehandlat, det gillar jag.

Rowan Felted Tweed gillade jag inte lika mycket under själva stickningen, det kändes lite plastigt, hårigt och svettigt. Men efter tvätt och blockning blev det både fylligare och mjukare.
Jag är nöjd med garnvalet.
Själva koftan är jag också nöjd med, den är varm, mjuk och sitter bra.
Beige är inget jag brukar klä mig i men ibland är det kul att gå utanför den självklara färgskalan.



Idag fick familjen ett ryck och städade bort julen, så skönt det känns!
Jag väntar aldrig så länge som en "ska" med att plocka undan julpynt.
Julen är över, nu ska det vara rent, fräscht och färgglatt, inget rött, inget glitter.

Det är något med jul som får mig att bli rastlös och fylld av skuldkänslor.
Visst, vi firar enkelt och utan stora ambitioner. Vi njuter av att vara lediga och kunna göra det vi vill.
Men någonstans ifrån får jag alltid en känsla av otillräcklighet, jag är obekväm med traditioner jag inte har bra koll på (eller inte har lust att följa, ärligt talat förstår jag inte alls vitsen med till exempel Kalla Anka).
Det känns som att jag borde göra något mer än det jag gör. Och det kommer från mig, inte från någon annan. Så det är jag själv som får brottas med det. 
I år lyckades jag inget vidare, pustade ut först på mellandagarna.

Det blev även så tydligt hur ensamt vårt barn är.
Det blir inga stora julaftnar med massor av kusiner, det finns helt enkelt inga kusiner att umgås med. Inget jag kan påverka men ledsamt ändå.


Men nu så, nu är det nyårsafton.
2013 har varit ett bra år, med nya kompisar och vänner, värdefulla möten, inspiration...
2014 får gärna vara minst lika bra.

GOTT NYTT ÅR!

söndag 22 december 2013

Finpost

För ett tag sen pratade jag garn med Anna, en stickare jag följer på Instagram men som jag aldrig träffat.
Jag var nyfiken på Donegal Tweed, det hade Anna hemma och det skickade hon till mig, bara så där. Fyra nystan i en fantastiskt fin grön nyans.


Tack så mycket, Anna!

Jag blev så klart väldigt glad över garnet, ännu gladare blev jag av omtanken.

Visst är det något med stickfolk. Så många trevliga, varma, engagerade, hjälpsamma och givmilda människor det finns i stickvärlden.
Det känns fint att vara en del av den gemenskapen.






fredag 20 december 2013

Jag ger mig inte

Det är rätt mycket nu.
Inte mycket julstress, jag är glad över att våra jular är lugna och kravlösa.
Jag håller på att bli klar med säsongens sjätte förkylning och är rejält trött på det nu. Den här gången fick jag även ögoninflammation med dubbelseende som följd, ingen stickning eller läsning funkar särkilt bra.

Men så tänker jag på hur vi hade det för 4 år sen.
Nyfödd bebis med allt vad det innebär.
En djup, lång och obehandlad depression som då hade varat i ett år.
Jag var helt slut av sjukdomen, graviditeten, förlossningseländet och komplikationer...
Jag trodde inte att jag skulle överleva till nästa vår.

Ett par förkylningar är inget i jämförelse.
Snart blir dagarna längre, den här gråa dimman släpper.
Julen blir lung och mysig, barnet njuter av allt pynt och glitter.
Det är inte så illa.

En stor omställning för mig som annars brukar tänka på min egen begravning så fort lite feber och snuva dyker upp.
Nu ger jag mig inte. Jag kanske blir en optimist?

Idag blev ögonen lite bättre och det första jag gjorde var att fästa trådar och blocka den teststickade koftan. Än är det gott om tid för teststickningen men jag vill gärna ha den klar och börja använda den.
Det blir bra det här.

söndag 8 december 2013

Rune, vackra Rune


Det här var en riktigt trevlig stickning: mönster ur den underbara boken Vantar för alla årstider, Wollmeise-garnet i den vackra kornblå färgen, flätor och en diskret volangkant.
En stickning som plockades fram när jag behövde en lugn stund för mig själv.


Den enda ändringen jag gjorde var att sticka tummens resår utan flätor, och att jag (av misstag) ökade en extra gång för tummen, annars följde jag mönstret.

Mönster: Rune, ur boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund, just Rune har Kamilla skrivit mönstret till.
Garn: Wollmeise Twin i färgen Kornblume, det gick åt 53 gram.
Stickor: 2,5mm

torsdag 5 december 2013

Det går bra nu.

Barnet har lärt sig skriva både sitt namn och God Jul, det ska bli kul att skicka julkort i år.
Bebisen har blivit 24 veckor (och det betyder att hen har en chans att överleva om hen skulle födas nu).
Det är bra.

December har kommit, den månaden som jag tidigare ogillat allra mest.
Jag kommer från en kultur utan advent, där julen är press och stress, främst för kvinnor. Julhelgen var en föreställning med många förväntningar och måsten.
Men nu njuter jag av advent med levande ljus, blommor, pyssel, julkalender... Och så kan jag sätta upp obegränsat med ljusslingor utan att få pikar om att hemmet börjar likna thailändsk restaurang.

Tröjan då? Den passar och jag trivs förträffligt i den. Det lär bli det mest använda plagget i vinter, så mysig, varm och bekväm - precis vad jag behöver.




Och garnet räckte. Jag förstår inte hur det gick till, en så stor tröja av 5 härvor Cascade 220. Ren tur, ingen skicklighet (nä, jag gjorde inte ens en provlapp).

Mönstret heter Lemongrass, och jag följde det ganska noga ändå. Förutom storleksändringarna och något längre tröja gjorde jag en provisorisk uppläggning, dels för att jag inte visste hur jag ville ha kragen, dels för att kunna lägga till några förkortade varv och lyfta upp ringningen bak på nacken. Såsom mönstret är skrivet är halsringningen lika hög både fram och bak, och det gillar jag inte.



Efter två olika fototillfällen har jag gett upp och insett att det inte är objektivets fel att jag ser gigantisk ut.



Garn: Cascade 220 i färgen 8401, Silver grey, 5 härvor
Stickor: 5mm till resåren och 6mm till slätstickningen
Storlek: lagt upp storlek M, ökat till XXXL
Knappar: Knapp-Carlsson



onsdag 27 november 2013

Tröjtork

Senaste stickrelaterade prylen är något som kallas tröjtork.
Namnet är missvisande, den är för liten för vuxentröjor men den passar perfekt till alla småsakerna som gärna ramlar ner från torkställningen.


Prylen består av en cirkelformad vajer och nylontyg. Vajern kan böjas och formas (med hjälp av band och spänne på baksidan) vilket tillåter luften att cirkulera även under tvätten och gör att tjocka stickade saker torkar snabbare. Jag upplever i alla fall en stor skillnad mot att ha de liggande på blockningsmattan, där har ju luften svårare att cirkulera.
Sen kan den fällas ihop till mindre format för förvaring, smidigt.
Stora stickningar blockar jag på blockningsmattan men alla småsaker som inte behöver nålas fast och som jag inte ens orkar centrifugera (och som alltså är mycket blötare än vanligt) funkar den utmärkt till.

tisdag 26 november 2013

Början på en kofta

Bland det bästa jag vet: en låda full med garn, favoritstickan och ett koftmönster som ska testas.

Rowan Felted Tweed och Rowan Purelife Organic Wool har jag varit nyfiken på rätt länge men aldrig hittat något passande mönster.

Mönstret är Blue Sand av Rililie, en teststickning som jag ska roa mig med de kommande veckorna. Precis vad jag behöver just nu.



måndag 25 november 2013

Varm tröja till en liten kompis

I början av året fick jag veta att en kompisfamilj ska flytta utomlands. Vi har umgåtts i 4 år, sen våra jämngamla barn var nyfödda.
Snart åker de, och kommer att saknas.

En flytt mitt i vintern innebär (i min värld) ett behov av ny ylletröja som kommer att hålla lilla kompisen varm.
Och så här blev den - enkel, naturvit med muddar i kontrastfärger för att bryta av det ljusa.




Mönster heter Tea with Jam and Bread och är skrivet av Heidi Kirrmaier, en av mina favoritdesigners. Det är ett jättebra basmönster som kan varieras i oändlighet. Tröjan stickas uppifrån och ner och kräver ingen montering. Mönster finns i storlekar från 4 år, genom damstorlekar, upp till XXL för herrar. Jag har tidigare stickat en tröja till mig efter samma mönster och trivs väldigt bra i den lösare, lediga passformen.

Garnet är Drops Big merino, något tjockare än mönstret rekommenderar men funkade bra ändå. Tröjan är varm, lättskött och sticks inte.


Mönster: Tea with Jam and Bread av Heidi Kirrmaier
Storlek: någonstans mellan 4 och 6 år
Garn: Drops Big Merino i färgerna 01 - natur (290 gram, strax under 6 nystan), 14 -grön (10 gram) och 02 - grå (30 gram)
Stickor: 4mm till resåren och 5mm till slätstickningen.




torsdag 21 november 2013

Lite färdigt, lite planering

Nog märks det att jag saknade stickningen! Kastade mig över små projekt för att få något färdigt. Nu sitter jag i skenet av Ott Lite-lampan (hur klarade jag mig utan den?), fäster trådar och planerar nya projekt.



Fick i veckan en fråga om jag vill teststicka en kofta. Och det vill jag så gärna, modellen verkar perfekt! Axlarna på koftan är fantastiska, en kombination av olika favorittekniker som jag aldrig sett samtidigt i ett enda mönster.
Fickor har jag aldrig vågat mig på heller så det känns bra att bli "tvungen" till det, så som det var med Tubular Cast on.

Jag vill sätta igång direkt men har inget garn som passar.
Koftan stickas i DK-tjockleken och då vore ju Wollmeise DK ett självklart val, om det inte var för vikten...
Den färdiga koftan i storlek S skulle då väga ca 800g, plus innehållet i fickorna.
Dels trivs jag inte i tunga plagg (mina beniga axlar ser då ut som en bortglömd galge under koftan), dels vet jag inte om konstruktionen håller för det.
Vid tyngre stickade plagg är nog sömmar att föredra. Jag är ju annars väldigt förtjust i koftor som stickas uppifrån och ner och inte kräver montering men sömmar fyller ju också en funktion, hjälper till att hålla upp konstruktionen.

Så jag letar efter luftigare garn, surfar för fullt men hittar inget. Det får bli en utflykt till Tummelisa i morgon och förhoppningsvis kan jag sätta igång med koftan under helgen.

måndag 18 november 2013

Äntligen måndag!

Vilken vecka vi har avklarat...
En intensiv blandning av trevligheter (inte mindre än 3 födelsedagsfiranden - barnet har hunnit bli 4 år), och lika många påfrestande hälsokontroller på det.
Egentligen är kalas riktigt kul men såna intensiva upplevelser i kombination med sömnlösa nätter och ständig smärta blir rätt utmattande. 

Jag är inte speciellt social just nu, har svårt att hänga med och sortera intryck och sen sitter jag och ältar allt jag kunde sagt eller gjort annorlunda i möten med andra människor. Har inte ältat på det visset på ca 10 år, trodde väl att jag blev klokare med åren och därför slutade bry mig om saker som ändå inte går att påverka men tydligen har jag inte det. 
Bara äldre, inte klokare.

Men nu, en ny vecka, med knappt något inplanerat - skönt. 

Nu ska jag sticka på alla projekten som fick vila under tiden. 



fredag 8 november 2013

Fredag

Det är något rastlöst med våra fredagar. Vi är hemma men jag finner ingen ro till att sitta och pyssla eller leka (eller till att sitta överhuvudtaget). Istället försöker jag hinna med allt som jag inte hunnit göra under veckan. Har till och med putsat fönster, i ett desperat försök att fånga lite dagsljus. Och rastlöshetsdimman blir tätare och tätare...
Inte blir det mycket stickat heller, två roliga projekt ligger och vilar men när barnet väl sover på kvällen är jag alldeles för trött, kan ha att göra med att jag nu vaknar vid 3-4 och är rastlös på nätterna med...
Och jag känner igen den här rastlösheten, oron, ångesten... och doktorns "ring om du känner igen symptomen" ekar i huvudet men jag skjuter fram det med, för så illa är det inte, inte än. Jag kan fortfarande finna ro däremellan.


Att klappa garn är rogivande, två fina härvor från Wollmeise anlände igår. Det rosa ska en julklapp stickas av, den turkosa fick följa med i, hm... besparingssyfte? Frakten skulle bli densamma oavsett om det var en eller två härvor och då är det mest logiska och lönsamma att beställa två, så klart. Kan säga att jag är bra på att spara, på det viset i alla fall.

Att nysta garn är rogivande det med, får väl nysta upp det rosa och leta efter ett passande mönster.

söndag 3 november 2013

Belöningen

Efter fyra tråkprojekt på raken: två par strumpor till barnet,



ett par halvvantar till sambon,


och ett par raggsockor i herrstorlek (som skymtade i förra inlägget) är jag värd en belöning. 
Egentligen var det inte så jobbigt att sticka tråksakerna, de stickade sig själva i barnrummet medan barnet lekte och pysslade. Det är den största fördelen med såna här enkla projekt som inte kräver eftertanke, de kan stickas lite överallt medan jag gör annat.
Halvvantarna tog längst tid då jag fick improvisera. Det slutade med 52 maskor, resår 2x2, ökningar för tummen på vart tredje varv tills jag hade 17 maskor för tummen (sen plockade jag upp 3 extra maskor så det blev sammanlagt 20, lagom för en resår på 2x2). Passformen blev i alla fall bra även om sambon påstår att det skulle vara separata fingrar... Nä, det finns gränser för tråkprojekt, några fingrar stickar jag inte.

Belöningen då? Det är lyxstickningen: Marias mönster, Dauphine, och Wollmeise Pure i färgen Jeton, en härlig guldnyans. Jag har inte kommit så långt än men älskar den redan. Mönstret är inte svårt, det är välskrivet och lätt att följa, men det kräver lite mer uppmärksamhet än raggsockor, speciellt för mig som inte har vana av spetsstickning, det går rätt långsamt. Men vackert blir det och kul är det!







fredag 1 november 2013

Teststickning igen - fin mössa i tråkigt garn

Fick en förfrågan av designern Rililie om jag ville teststicka hennes nya mössa. Och ja, klart jag ville! Mössor är bland mina favoritprojekt och den här har dessutom lite annorlunda konstruktion - den stickas i två lager men resåren är endast i ett lager. Det rekommenderade garnet (Holst Garn Supersoft) hade jag dessutom hemma så det var bara att sätta igång.


Uppläggningen är den nya favoriten - Tubular Cast On (och äntligen har jag hittat en länk till en bra förklaring av metoden). Jag har nu provat några olika sätt att lägga upp med Tubular cast on och gillar bäst uppläggningen med första varvet gjort i ett restgarn - visst, det är lite bökigt sen när det varvet ska klippas bort men det är mycket smidigare att sticka de första pilliga varven när en har stadiga maskor på stickan. Dessutom måste jag vänja mig vid tanken på sax i stickat så jag kanske vågar klippa upp en tröja i framtiden.





Mössan är lätt men varm, tack vare de dubbla lagren stickade i tunt och lätt garn. Och det är alltid extra kul med vändbara saker.





Garnet däremot... nja, jag förstår inte riktigt hajpen med Supersoft. Kanske för att jag känner mig lurad av namnet, det är verkligen inte supersoft. 
Doften av spinnoljan får mig att må illa, garnet är strävt och tråden fastnar i sig själv. Just av den anledningen har jag aldrig gett mig på att sticka flerfärgsstickning med Supersoft, det är trassligt nog med en tråd åt gången.
Jag har haft detta Holstgarn länge, har stickat en kortärmad tröja av det och nu mössan, har mängder med rester men ingen aning om vad jag ska göra av det, är absolut inte sugen på att sticka något mer i det. Vanligtvis får förskolan mina oönskade garner men det känns inte som att de har användning för ett par kilometer av illaluktande mellangrå garn...

Tootitosh har skrivit om en lösning på problemet - att tvätta garnet innan användning. Men nä, det är inget för mig, inte när det finns så många andra garner att välja bland.

För visst blir det bättre efter tvätt (jag har tvättat båda mina projekt med Y3 i maskinens ullprogram) - garnet tappar lukten, fluffar till sig och fyller bättre men jag vill ju ha en trevlig upplevelse även under stickningen. Och garn som luktar illa, är strävt och trasslar in sig ger mig ingen bra stickupplevelse. 
Och då gillar jag egentligen sträva garner men på ett ulligt sätt, garn som luktar får och känns äkta. Supersoft känns kemiskt och läbbigt (under stickningen, efter tvätt blir det som sagt bättre men då kan jag inte låta bli att tänka på att den där urtvättade, läbbiga spinnoljan hamnar i havet...). Nåja, inget mer Supersoft för mig i alla fall.


onsdag 30 oktober 2013

Magic loop, 2 samtidigt

Jag fick en fråga om hur jag gör för att sticka 2 saker samtidigt på en rundsticka. Lättast vore det att förklara sittandes bredvid personen som vill lära sig detta men jag tänkte komma med lite tips, länkar och bilder som kan vara hjälpsamma.

Magic loop fick jag lära mig ganska tidigt, helt enkelt för att det var svårt (och dyrt) att få tag på strumpstickor i trä i större tjocklekar, speciellt halvnummer var omöjliga att hitta. Så när jag ägnade lång tid åt att leta trästrumpstickor från Knit Pro i 5,5mm (för att sticka ärmar till min första tröja) och ingen verkade ha dem i lager så testade jag Magic loop (men då stickade jag bara en sak åt gången). Och det var ju enklare än jag trodde.

Främsta fördelarna med Magic loop är för min del:
- att det inte behövs uppsättningar av stickor i flera olika längder, plus ytterligare ett set strumpstickor. Allt jag behöver är en enda lång (120cm) rundsticka i varje tjocklek - både praktiskt (t ex på resan) och ekonomiskt (kan köpa en bra, lite dyrare sticka istället för många olika som jag inte trivs lika bra med).
- att det är lättare att eliminera fula övergångar mellan stickorna. Med strumpstickor blir övergångarna oftast 4, med Magic loop endast 2 och eftersom kabeln på stickan alltid är tunnare än själva stickan är det lättare att dra åt garnet och undvika fula hål.

En ytterligare fördel som gäller när jag stickar 2 samtidigt är att båda sakerna blir klara samtidigt, de blir dessutom likadana - lika långa, med ökningar/minskningar på samma ställen, utan behov av att räkna varven. Den första strumpan, vanten, ärmen är oftast kul att sticka, men sen kommer en till slutet av mönstret och det står "gör en likadan till" och då känns det inte lika kul... Stickar en båda samtidigt är den andra redan klar.

Att sticka vanlig Magic loop (dvs en sak åt gången) lärde jag mig från videos på nätet, den tydligaste jag hittar nu finns på Drops hemsida.Vill du hitta en annan video är det bara att söka på Google eller YouTube, skriv bara in Magic loop i sökrutan så kommer det upp massvis med resultat.
Om du föredrar stillbilder så hittade jag en rätt bra bildförklaring här.

För att sticka en sak med Magic loop behövs en rundsticka med längd på ca 80-100cm. Att stickans kabel är mjuk och följsam är viktigt. Där känns Signature, Addi och Knit Pro (i den ordningen) bäst för mig. Plast- eller metallstickor med hård genomskinlig kabel gör det mycket svårare att komma i gång.

För att sticka två saker samtidigt är det bekvämt att använda en rundsticka på ca 120cm. 100cm kan också gå bra men då hoppar öglorna lättare ut (ingen fara, bara att dra ut en ögla igen, men det är irriterande i början när det finns tillräckligt med annat att hålla koll på).

Innan en stickar 2 saker samtidigt med Magic loop är det bra att lära sig sticka en åt gången, det gäller speciellt strumpor med kilhäl.
För stickare som vill sätta igång direkt med 2 strumpor samtidigt rekommenderar jag att börja med en häl utan kil, t ex Dödergöks fina istickade häl.

Jag lärde mig alltså att sticka strumpor först, på strumpstickor (de var inte vackra men jag lärde mig konstruktioner och principerna, vilket underlättade senare). Sen stickade jag en ärm åt gången, med Magic loop. Därifrån var steget kort till att sticka 2 samtidigt då det egentligen är samma sak - du stickar ett varv på en sak medan den andra vilar på kabeln, därefter stickas ett likadant varv på den andra saken medan den första vilar på kabeln. Men de blir som sagt klara samtidigt, en stor fördel!

Jag tyckte dock att det var väldigt svårt att hitta bra video med förklaring av metoden, av någon konstig anledning är de flesta uppläggningar för 2 samtidigt väldigt bökiga - en del lägger upp maskor på separata stickor, en del lägger upp bara en del av maskorna först och sen trixar med att lägga upp resten...

Jag gillar enkelhet och den hittade jag i Melissa Morgan Oakes bok 2-at-a-time socks. Istället för att köpa boken gjorde jag ett inköpsförslag på biblioteket och Göteborgs Stad köpte in boken. För er som bor i Göteborg är det alltså bara att låna, för er på andra ställen - kolla om den finns, annars gör ett inköpsförslag, om ni inte vill köpa boken alltså. Boken förklarar metoden på ett väldigt enkelt sätt, med många bilder. Strumporna som stickas i instruktionerna är ett par barnstrumpor med kilhäl.


Jag kommer nedan att försöka förklara den uppläggningen som jag använder.
För enkelhetens skull använder jag garn i olika färger, orange till nr 1 och gult till nr 2. En rundsticka med mjuk kabel och totallängd på 120cm behövs också.
Jag lägger upp 24 maskor och stickar de första varven i resår, 2 räta, 2 aviga.



1.  Först lägger jag upp alla maskor till nr 1 (orange), 24 maskor på stickan:



 2. Sen lägger jag upp alla 24 maskor till nr 2 (gul), de finns nu på samma sticka:



3. Därefter skjuter jag över alla maskorna till andra änden av stickan, nr 1 finns då delvis på den andra stickan:



4. Nr 2 får vila på kabeln medan jag förbereder nr 1 för att stickas. Jag delar maskorna på mitten...:



5. och gör en ögla av kabeln i det mellanrummet:



6. Hälften (12) av maskorna finns nu på stickan, andra hälften finns på kabeln, med en ögla emellan:



7. Öglan görs större och maskorna läggs parallellt, tråden som leder till nystanet finns på maskorna som sitter på kabeln :



8. Nu är det dags att börja sticka nr 1, maskorna som ska stickas finns nu på stickan i vänsterhanden, den hittills lediga stickan ska jag hålla i högerhanden och sticka med:



9. Maskorna stickas precis som vanligt, fast nu har jag också hälften av stickorna på kabeln bakom arbetande stickan (de ignorerar jag än så länge):



10. Och så kommer jag till den sista maskan på vänsterhandens sticka, de stickade maskorna finns nu på högerhandens sticka, precis som de brukar:



11. Jag vänder på arbetet, upp och ner:



12. och lägger stickorna parallellt igen. Maskorna på den bakre stickan är nu stickade, de på främre stickan ska stickas. Tråden till nystanet hänger vid maskan längst till höger på bakre stickan:



13. För att sticka maskorna på stickan närmast mig behöver jag en ledig sticka, därför drar jag ut den bakre stickan och låter de nyss stickade maskorna hamna på kabeln:



14. Det bildas en ny ögla och jag stickar nu de andra 12 maskorna, på samma sätt som de första (som nu ligger parallellt på kabeln bakom arbetande stickan):



 15. Så, första varvet på nr 1 är klart:



16. Dags för nr 2 (gul):



17. Nr 2 stickas på samma sätt som nr 1 - jag hittar mitten...:



 18. gör en ögla...:



19. och lägger maskorna parallellt:



20. Tråden som leder till nystanet hänger vid de vilande maskorna på kabeln...:



21. och maskorna på stickan i vänsterhanden är redo att stickas:



22. Högerhandens sticka (den som maskorna ska stickas till) drar jag ut från de stickade maskorna på nr 1, öglan mellan de 12 första och sista maskorna låter jag vara kvar:



23. Och så stickar jag de första 12 maskorna på nr 2:



24. Nu är de första 12 maskorna på nr 2 klara:



25. Jag drar in den nu lediga stickan i maskorna som suttit på kabeln så att stickorna ligger parallellt och vänder på arbetet (upp och ner, så att tipparna pekar mot höger), de nyss stickade maskorna hamnar på bakre stickan och garnet finns vid den yttersta maskan där:



26. Jag drar ut den bakre stickan för att kunna hålla den i högerhanden och sticka med den:



 27. Och så stickar jag de resterande maskorna på nr 2:



28. Nu är ett komplett varv stickat på både nr 1 (orange) och nr 2 (gul), stickorna möts i mitten och är redo att sticka andra varvet, först på nr 1, sen på nr 2, precis som det första varvet stickades:



29. Och nu är det bara att fortsätta:




Lycka till!


Och en sista sak till: i exemplet ovan behövde jag inte markera nr 1 och nr 2 då de ju har olika färger, men när jag stickar strumpor, vantar, ärmar osv, så ser de oftast likadana ut och början på varvet behöver markeras. Varvet börjar ju med nr 1 och slutar med nr 2 - om några ändringar (ökningar, minskningar, häl osv) ska göras
så görs de först på ettan och sen på tvåan - jag räknar både ettan och tvåan som ett varv, först när jag gjort ett likadant varv på båda sakerna är varvet klart.
För att markera ettan brukar jag använda säkerhetsnål eller bara knyta garntråden som på bilden nedan.